| | | När det gäller hundar och katter finns det två sätt att id-märka djuret: tatuering i örat eller ett microchip under huden. Båda metoder har sina för- och nackdelar.
Tatuering
Denna metod görs genom att tatuera ett id-nummer i djurets vänstra öra. Djuret sövs innan det tatueras. Katter bör vara minst 16 veckor gamla innan de tatueras.
Fördelen med tatuering är att id-numret syns i örat, vilket gör det lätt för någon att se att djuret är märkt. Den som hittar djuret ringer till Kennelklubben eller går in på deras hemsida och får ägarens kontaktuppgifter. Det behövs inte någon utrustning att läsa numret, vilket innebär att man inte behöver åka någonstans för att identifiera djuret.
En nackdel med tatuering är att tatueringen kan bli svårläst efter ett antal år. Om du hittar ett djur som har en svårläst tatuering lys bara en lampa genom örat från baksidan. Numret kommer att synas. Här är viktigt att poängtera att det inte är alla tatueringar som bleknar med åren. Om tatueringen skulle bli svårtläst kan man alltid tatuera numret i höger örat i stället.
Microchip
Ett microchip sprutas in under djurets hud, oftast mellan skulderbladen. Djuret behöver inte sövas och kan därför märkas med tidig ålder.
Fördelen med chips är att det är en märkningsmetod som godkänns i de flesta länder. Från och med 2011 måste alla djur som åker inom EU vara chipsmärkta. För ytterligare information se Jordbruksverkets hemsida.
Nackdelarna med chipset är många. För det första, ingen ser att djuret är märkt. Om din hund eller katt rymmer och är enbart märkt med chips är det ingen som ser att djuret har någon ägare. Personen som hittar djuret måste ta djuret till någon som har en scannar, t.ex. polisen, veterinären, kattklubben. Då kan personen får djurets ägares kontaktinformation.
En annan nackdel är att scannarna inte alltid fungerar. Precis som datorer kan antingen chipset eller scannaren vara trasiga. Scannaren kan av någon anledning inte läsa chipset.
Det finns också en risk att katten får en tumör där chipset sprutas in. Chipset kan också flytta på sig, vilket gör det svårare att scanna det. Hur chipset påverkar kattens hälsa är fortfarande okänt.
En annan sak att tänka på är de etiska problem som uppstår när man börjar implantera en minidator i levande varelser. För ytterligare information, se Microchips.
|
|
|
|
| |